I över 50 års tid firade utöborna troget sina gudstjänster i den högt belägna fyrkyrkan , 70 mödosamma trappsteg ovanför öns allra högsta punkt. Sedan började de utreda möjligheterna att bygga ett gudstjänstrum som kunde vara tillgängligt även för öns äldre befolkning. Planerna tog form i början av 1900-talet och det nya bönehuset stod färdigt 1909. Sommaren 2009 firas bönehusets 100-årsjubileum.
Byggandet av bönehuset finansierades helt och hållet av
utöborna, som donerade marken och bidrog med såväl byggnadsmaterial som
arbetskraft. Bönehuset har sedan det stod färdigt varit i utöbornas
ägo, men administeras av Utö Hembygdsförening rf.
Interiören har
också förfärdigats av utöborna. Antependiet på altaret samt stolorna har
gjorts av Dagny Bergman. På altaret står en tioarmad ljusstake i silver, som
påminner om julnatten 1947, då tio man omkom då det amerikanska fartyget
s/s Park Victory förliste vid Utö i en svår
storm. Utöborna gjorde en stor
insats för att rädda
fartygets besättning, och den amerikanske ambassadören tackar i ett brev utöborna för
deras rådighet och mod. Ljusstaken har tio
korsformade ljusbehållare, på vilka namnen på de tio omkomna besättningsmännen ingraverats. I likhet
med de flesta mindre kapellen är
Bönehuset utrustat med ett orgelharmonium.
Utö bönehus står öppet för besökare alla dagar under
året. Korpo församling håller här en tvåspråkig högmässa på midsommarhelgens
söndag.
Från Bönehuset kan man
följa en stig några hundra meter till Utö begravningsplats. Utö med
närbelägna öar har varit bebodda så länge man kan minnas, men de kala klipporna
har inte erbjudit något naturligt läge för en begravningsplats. Denna
brist åtgärdades på försorg av Korpo församling, som med finansiering från
Kyrkans centralfond lät bygga en begravningsplats på Utö år 1962. Sanden
som behövdes fraktades med pråmar från Pargas och Korpo. Fram till dess hade
utöborna nödgats forsla sina avlidna till Jurmo
, som ligger någon timmes båtfärd bort.